Duktighetssyndromet

Jag tycker ni ska läsa det här inlägget.

Ungefär allt som står där passar in på mig. Ja utom det där att hemmet ska vara perfekt städat - för det vill jag verkligen, men det är det som bortprioriteras hos mig då allt annat för högre prioritet (fast jag har ju tur som har en sambo som sköter det mesta).

Men alltså det här eviga duktighetssyndromet. Ibland blir jag så himla rädd för mig själv. Då jag ska hålla på och vara så himla duktig hela tiden. För det går inte. Man måste kunna visa sig svag också. Men det går inte. Inte för någon annan än mamma och sambon. Och de hamnar ju ut för det lite oftare då eftersom det måste gå ut nånstans.

Jag tycker det är hemskt att det är såhär idag, att pressen är så stor att prestera och att man ska vara så himla bra hela tiden. Men vad ska man göra åt det? Jag vet liksom inte riktigt?!

Har du nån lösning?

Kommentarer
Postat av: Katarina

Jag tror att det kommer med åren. Jag har varit lika dan nästan hela livet. Tills för något år sedan.

Man orkar inte helt enkelt. Det är rätt skönt att bara skita i saker och känna att man inte behöver vara bäst på allt. Låta disken vara över natten, strunta i tvätthögen.

Fast man får jobba lite på det :) Och lära sig blunda för att hitta andra njutningar i livet.

2012-01-16 @ 22:51:06
URL: http://brakatarina.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0