Då planerna för dagen helt plötsligt skiter på sig.

Då man får en utskällning från ingenstans. Av en person som inte ska lägga sig i ens liv.
Då man sitter där och lipar. Igen. Och då lusten till allt annat försvinner.

Men jag hittade mig ut med kameran på axeln i alla fall. Bilder kommer sen. Ska fortsätta röja i hemmet nu.



Månen vandrar på fästet blå, och tittar in genom rutan...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0