Ensam eller med sällskap?
Jag började fundera lite på det här med att träna ensam vs att träna med sällskap.
Jag är en social och pratglad typ som gärna har sällskap på mina powerwalks och löprundor. Gärna också i simhallen och på gymmet. Samtidigt som jag gärna gymmar själv, då jag inte vill "vänta" på nån utan få ta det i egen takt. Att gå på olika pass är också roligt om man har sällskap.
Men ibland. Då kan jag tycka det är så jävla skönt att inte behöva tala med nån alls. Att det bara är jag och musiken, eller jag och naturen. Ibland är det så skönt att få vara ensam med sina tankar, ta ut aggressioner på en löprunda och inte behöva tala eller låtsas vara social. Bara vara inne i sin egen värld lite och få reflektera utan att nån stör.
Orsaken till att jag kom att tänka på det här vara att Terese, som driver bloggen Spark i Baken, hade skrivit ett inlägg om att sportindustrin fördubblat sin omsättning under de senaste åren, eller nåt liknande. Då kom jag att tänka på den träningsboom som rådde här efter nyår. Det verkar som att det var många som haft som nyårslöfte att de ska börja träna, och det är ju bra. Men många av dem gick ut hårt. Gymmet varje dag typ osv. Nu verkar det som att en del nästan slutat helt.
sen kom jag onekligen att tänka på en bekant som ifjol då jag drog ut på inlines sa att åh vad det skulle vara roligt! Jag sa ju då att men häng på, eller det är ju bara att dra iväg när du vill. "ja men då det är så tråligt att åka ensam". Då hade jag nyss erbjudit sällskap. I efterhand har jag funderat på det här lite. Går det bara att träna om man har sällskap? Då är det ju inte konstigt att det inte alltid blir av, för du kan väl inte alltid kräva att någon ska hänga på?
Hur tänker du? Tränar du hellre ensam eller med en kompis? Har du märkt av träningsboomen efter nyår?
Jag är en social och pratglad typ som gärna har sällskap på mina powerwalks och löprundor. Gärna också i simhallen och på gymmet. Samtidigt som jag gärna gymmar själv, då jag inte vill "vänta" på nån utan få ta det i egen takt. Att gå på olika pass är också roligt om man har sällskap.
Men ibland. Då kan jag tycka det är så jävla skönt att inte behöva tala med nån alls. Att det bara är jag och musiken, eller jag och naturen. Ibland är det så skönt att få vara ensam med sina tankar, ta ut aggressioner på en löprunda och inte behöva tala eller låtsas vara social. Bara vara inne i sin egen värld lite och få reflektera utan att nån stör.
Orsaken till att jag kom att tänka på det här vara att Terese, som driver bloggen Spark i Baken, hade skrivit ett inlägg om att sportindustrin fördubblat sin omsättning under de senaste åren, eller nåt liknande. Då kom jag att tänka på den träningsboom som rådde här efter nyår. Det verkar som att det var många som haft som nyårslöfte att de ska börja träna, och det är ju bra. Men många av dem gick ut hårt. Gymmet varje dag typ osv. Nu verkar det som att en del nästan slutat helt.
sen kom jag onekligen att tänka på en bekant som ifjol då jag drog ut på inlines sa att åh vad det skulle vara roligt! Jag sa ju då att men häng på, eller det är ju bara att dra iväg när du vill. "ja men då det är så tråligt att åka ensam". Då hade jag nyss erbjudit sällskap. I efterhand har jag funderat på det här lite. Går det bara att träna om man har sällskap? Då är det ju inte konstigt att det inte alltid blir av, för du kan väl inte alltid kräva att någon ska hänga på?
Hur tänker du? Tränar du hellre ensam eller med en kompis? Har du märkt av träningsboomen efter nyår?
Kommentarer
Postat av: Louise - foto
Det beror på vilket humör jag är på. Ibland vill jag springa helt själv, ibland har jag hellre med min bästa vän som jag i princip alltid träna med. Däremot känner jag inte att det är ett hinder att gå ut att träna själv, om hon inte kan! Hon har däremot svårt att komma ut utan mig.
Trackback
