Social samvaro och stresshantering
Föreläsningen idag med X var bra.
Han pratade om att sätta upp konkreta och realistiska mål. Hur vi ska visualisera målet för att verkligen ta oss dit. Som han sa så sätter sig ingen arkitekt ner och börjar rita på ett hus utan att ha en idé om hur slutresultat ska se ut, varför ska vi då sätta igång med något utan ett vettigt mål? Speciellt som lärare ska man tänka på detta i sin undervisning, och det märker jag har varit lite suddigt i en kurs som jag nu haft problem med, pga vissa omständigheter.
Sen sa han att vi ska tänka på mål som en taxifärd. Vi säger ju åt en taxi chaufför att vi vill nånstans. Men då vi tänker är det så lätt att vi tänker vad vi inte vill (jag vill inte bli en jobbig sambo, jag vill inte bli en tråkig lärare - istället för att tänka, jag vill bli en kul sambo och jag vill bli en bra lärare!) Vi ska bestämma oss för vart vi vill, vi ska TA HJÄLP PÅ VÄGEN, och vi ska visualisera målet. Tror det var så han sa. Eller det är dendär sista grejen jag är osäker på.
Sen sa han också att man ska skapa sig en bild på en mental time out, som man kan plocka fram när man känner att man håller på att stressa upp sig. Helst ska inte bilden (som ska vara av då man känt sig lycklig och mått bra, t.ex. en situation) inte innehålla andra människor, för som han sa, tänk så är du osams med frugan och stressar upp dig, och plötsligt tar du en mental time out och så ploppar en bild på frugan upp i ditt huvud. Inte så lyckat. Sen ska man också förknippa bilden med en rörelse, en diskret sådan, som t.ex. att knipa sig i öronsnibben.
Han sa också att man verkligen ska fundera på om man är så stressad som man säger åt många människor att man är, eller om man bara har mycket att göra? Skillnaden? Jo är man stressar börjar man göra irrationella saker, som att tala med laptopen, sitta i bilen och skrika på chauffören framför osv. Ja och istället för att springa runt som en yr höna så ska man ta långsamma rörelser, för då lurar man hjärnan att allt är lungt. Det är liksom vår flykt/jakt instinkt från vår stenåldersmänniska som sätter igång där.
Jag är nog stressad många gånger, då jag pratar med chaufförerna i andra bilar, pratar med telefonen då den inte fungerar osv.
Men föreläsningen var grymt bra, önskar bara den hade varit lite tidigare och att jag hade orkat anteckna. Men det var bra att bara lyssna också.
Han sa att vår hjärna styr så mycket, istället för att direkt säga att nej det går inte, ska man säga ja det kunde gå om... Om vi bestämmer oss för ett realistiskt mål så går det om vi bara vill. Hjärnan ställer in sig på det, och kan du visualisera slutresultatet så är du en god bit på väg.
Vad vill du med ditt liv? Ett mål behöver ju inte vara kortsiktigt, det kan ju vara långsiktigt också, men då ska man dela upp det i delmål så är det lättare att förverkliga.
Oj, det blev långt. Ska skriva ett skilt inlägg om en separat motions/träningsgrej som han talade om.
Han pratade om att sätta upp konkreta och realistiska mål. Hur vi ska visualisera målet för att verkligen ta oss dit. Som han sa så sätter sig ingen arkitekt ner och börjar rita på ett hus utan att ha en idé om hur slutresultat ska se ut, varför ska vi då sätta igång med något utan ett vettigt mål? Speciellt som lärare ska man tänka på detta i sin undervisning, och det märker jag har varit lite suddigt i en kurs som jag nu haft problem med, pga vissa omständigheter.
Sen sa han att vi ska tänka på mål som en taxifärd. Vi säger ju åt en taxi chaufför att vi vill nånstans. Men då vi tänker är det så lätt att vi tänker vad vi inte vill (jag vill inte bli en jobbig sambo, jag vill inte bli en tråkig lärare - istället för att tänka, jag vill bli en kul sambo och jag vill bli en bra lärare!) Vi ska bestämma oss för vart vi vill, vi ska TA HJÄLP PÅ VÄGEN, och vi ska visualisera målet. Tror det var så han sa. Eller det är dendär sista grejen jag är osäker på.
Sen sa han också att man ska skapa sig en bild på en mental time out, som man kan plocka fram när man känner att man håller på att stressa upp sig. Helst ska inte bilden (som ska vara av då man känt sig lycklig och mått bra, t.ex. en situation) inte innehålla andra människor, för som han sa, tänk så är du osams med frugan och stressar upp dig, och plötsligt tar du en mental time out och så ploppar en bild på frugan upp i ditt huvud. Inte så lyckat. Sen ska man också förknippa bilden med en rörelse, en diskret sådan, som t.ex. att knipa sig i öronsnibben.
Han sa också att man verkligen ska fundera på om man är så stressad som man säger åt många människor att man är, eller om man bara har mycket att göra? Skillnaden? Jo är man stressar börjar man göra irrationella saker, som att tala med laptopen, sitta i bilen och skrika på chauffören framför osv. Ja och istället för att springa runt som en yr höna så ska man ta långsamma rörelser, för då lurar man hjärnan att allt är lungt. Det är liksom vår flykt/jakt instinkt från vår stenåldersmänniska som sätter igång där.
Jag är nog stressad många gånger, då jag pratar med chaufförerna i andra bilar, pratar med telefonen då den inte fungerar osv.
Men föreläsningen var grymt bra, önskar bara den hade varit lite tidigare och att jag hade orkat anteckna. Men det var bra att bara lyssna också.
Han sa att vår hjärna styr så mycket, istället för att direkt säga att nej det går inte, ska man säga ja det kunde gå om... Om vi bestämmer oss för ett realistiskt mål så går det om vi bara vill. Hjärnan ställer in sig på det, och kan du visualisera slutresultatet så är du en god bit på väg.
Vad vill du med ditt liv? Ett mål behöver ju inte vara kortsiktigt, det kan ju vara långsiktigt också, men då ska man dela upp det i delmål så är det lättare att förverkliga.
Oj, det blev långt. Ska skriva ett skilt inlägg om en separat motions/träningsgrej som han talade om.
Kommentarer
Trackback
