Fick alltså ihop 8km till slut. Fast jag trodde jag skulle dö efter första 3. Då fanns risken för att jag skulle bli surtrött, sådär som Smaljeansen skrev om igår. Men det tog sig. Insåg att jag gick ut för hårt och att det är helt okej att ta det lite saktare också, och inte tro att man är med i Världscupen och ska persa och komma först. Så då chillade jag ett varv runt 1an, och sen fick jag visst mera energi.
Tycker att endomondofigurerna är lite roliga - sköldpaddan där det gick långsamt och haren där det gick snabbt! Det var där vid sköldpaddan jag trodde jag skulle kollapsa. Kroppen ville inte alls, och både ben och armar var spagetti. Tog tom. en genväg där i spåret, allt för att korta av en nedförsbacke jag hatar.
Undrar när jag blev en sån fegis? Direkt jag närmar mig en nerförsbacke skjuter pulsen upp i 250 och benen blir mjukare än överkokt spagetti. Men så överlever jag ju i alla fall och så inser jag att det inte var så farligt.
Sådär summa sumarum är jag alltså gladtrött nu. Hoppas på en piggare kropp och lika härligt väder imorgon, för då blir det en tur igen!
Nu ska jag bokmysa i soffan, dricka upp min smoothie och ta en kopp te på det!
