What I've been up to lately

Förutom att hänga med dessa brudar:



och kolla igenom hela SATC boxen, har jag också umgåtts med följande:



Böcker såklart! Bilderna såg inte alls sådär mörka ut då jag tog dem, men ni ser nog i alla fall.

Förresten så kommer det här bli ett låångt inlägg, så gillar ni inte böcker kan ni ju hoppa över det.

Förlåt, glömde rotera bilderna också. Suck. Feber yr här hej!

'


Sigrid Combüchen - Spill (en damroman) är första. Såhär står det på adlibris om boken:

En författare får ett brev från en av sina läsare, Hedwig Langmark, som känt igen sig i ett beskrivet foto i en av författarens böcker. Genom brevväxlingen och författarens egna efterforskningar växer en berättelse om Heddas liv som ung. Men mellan författaren och den gamla Hedda uppstår en dragkamp om hur och varför hennes liv blev som det blev.

Romanen börjar med att författaren (som av en händelse heter Sigrid Combüchen) får ett brev från en av sina läsare. Det är en gammal dam på spanska solkusten som känner igen sig på ett familjefoto från trettiotalets Lund, beskrivet i en av författarens romaner. Den bilden låg en gång i en tiokronorslåda i en antikaffär och togs om hand därför att det var historia från en stadsdel där författaren själv bor.

Länge har hon haft en idé om att skriva en roman om de kvarteren. Nu låtsas hon bo i huset där flickan från fotot bodde och breven mellan norr och söder växer i antal och leder vidare till skolkataloger, Veckojournalen och hemsidor på nätet ...

Bilden av familjen Carlsson, föräldrar, tre bröder och Hedda - enda dottern - tätnar efterhand och detaljeras genom den gamla Heddas brev och författarens "bredvidläsning". Parallellt med detta växer ett berättande och en berättelse om denna dotter, Hedda, fram.

Heddas hela liv kom att formas av tillfälligheter och ogenomtänkta beslut när hon var nitton, tjugo. Slumpen, eller ödet, kastade henne ur den lugna kurs som verkade given för en flicka ur övre medelklassen. Facit blev en pensionerad hemmafru i södra Spanien.

Mellan författaren och den gamla Hedda råder dragkamp om mening. Författaren förälskar sig i dåtid och det som inte blev, Hedda intresserar sig för nuet som är. Och protesterar mot idén att hennes liv blev förspillt därför att lovande anlag och anslag inte följdes upp.

Jag tycker boken låter jättebra och intressant på beskrivningen. Jag gillar ju historiska romaner. Men så börjar jag läsa den. Och jag vet inte om det är för att jag läst en sån jättebra bok just före den här, eller vad det riktigt beror på. Men jag hittar liksom ingen ro till att läsa boken. Orkar några sidor och sen tröttnar jag. Sådär håller det på. I säkert 2 veckor (normalt läser ju jag en bok på några dagar, beroende på hur mycket ledig tid jag har/tar mig). Men sen mot slutet blir det bättre. Det känns som att det börjar hända mera efter mitten av boken, och då går det också snabbare för mig att läsa. Men ändå är detta ingen topp bok. Men visst. Helt okej säger jag.



Den här boken Niceville av Kathryn Stockett handlar om följande:

Oförglömlig roman om tre starka kvinnor i sextiotalets Södern

När societetsflickan Skeeter återvänder till hemstaden Jackson i Mississippi efter avslutade universitetsstudier, faller hon tillbaka i sitt gamla liv med bridgespel, tennis och välgörenhetsbaler. Men något hos henne har förändrats; hon vill mer och ser nu annorlunda på tillvaron. Hon drömmer om att bli författare och får så småningom ett jobb på lokaltidningen.

Genom sitt arbete får hon kontakt med den svarta hemhjälpen Aibileen, som har förlorat sin ende son men uppfostrat och älskat sjutton vita barn. Deras möte blir början på en udda och också farlig vänskap.

Tillsammans med en annan svart hemhjälp - den egensinniga och smarta Minny - bestämmer sig Skeeter och Aibileen för att skriva en bok som skildrar verkligheten i staden som de kallar Niceville. De skriver om hur de svarta har förnedrats och diskriminerats. Men också om deras drömmar, längtan och hopp. Arbetet med boken kommer att förändra deras liv för all framtid.


Alltså den här boken är bra. Shit. Sträckläste den igår. Ja förutom där ett tag då den blev så otroligt spännande så att jag var tvungen att pausa lite. För den var liksom för spännande. Igen en historisk roman, men den här var av helt annan kaliber än Spill. Å andra sidan handlar den om en helt annan sak också, men ändå. Stockett lyckas dra mig in i historien från sida 1 och jag sitter som på nålar hela boken igenom. Så läsvärd. Läs läs läs läs läs läs läs läs! Säger jag om den här! Mycket fascinerande och intressant ämne, och mycket välskriven!



Tillsammans är man mindre ensam - Anna Gavalda

Camille gör sitt bästa för att försvinna. Hon äter knappt, hon arbetar natt som städerska och bor i ett minimalt oeldat vindsrum. Hennes kontakt med andra människor är ångestfylld och begränsad. Philibert de la Durbellière är en stammande men beläst aristokrat som säljer vykort utanför ett museum. En kväll lyckas han övervinna sin plågsamma blyghet och rädda den medvetslösa Camille från hennes utkylda rum. Han installerar sjuklingen i sin stora eleganta våning en trappa ner, fast han rodnar när han avlägsnar hennes feberfuktiga kläder.

Snart möter Camille kocken Franck, Philiberts inneboende, som är mycket stilig men butter och ohyfsad. Sakta men säkert börjar de tre att krypa ut ur sina skal. Camille börjar teckna – i själva verket har hon en betydande konstnärlig begåvning, fast hon har svurit att aldrig teckna igen. Philiberts svåra stamning minskar då hanberättar för Camille om sin beundran för drottning Marie Antoinette. Franck däremot blir dagligen mer otrevlig, tills det visar sig att hans vrede bottnar i skuldkänslor över att ha placerat sin älskade mormor på ett ålderdomshem. Camille kastar fram det halsbrytande förslaget att mormor Paulette ska flytta in med de andra i våningen, vilket hon också gör.

Så småningom inser Camille och Franck att de håller på att förälska sig i varandra. Blygt och trevande berättar de sina historier för varandra.

Handlingen i Anna Gavaldas nya roman utspelar sig i Paris under loppet av ett år. Boken berättar om konflikterna, ömheten, vänskapen, utbrotten, försoningarna och allt annat som händer mellan fyra personer som bor under samma tak. Fyra personer som inte har någonting gemensamt från början och som aldrig borde ha träffats, men som alla har stora hjärtan.

Då jag börjar på den här har jag svårt att få grepp om den. Tycker den är lite konstig. Men så går det några kapitel och helt plötsligt är jag så fast i historien att jag inte kan släppa taget om boken, bara längtar tills jag ska få fortsätta läsa den. Gavalda har ett speciellt sätt att skriva, och i början så är jag lite tveksam, men sen tokgillar jag det. Började på hennes Lyckan är en sällsam fågel tidigare idag. Och den är också lite underlig i början, men bara jag kommer in i den blir den nog bra också! Den här historien fångar en, jag vet inte varför, men hon beskriver personerna så bra, och för att den tar upp ett ämne som ändå känns väldigt aktuellt. Utanförskap och om att vara annorlunda. Så fin historia! Nu måste jag se filmen också! Den här boken ska ni absolut läsa!



Sarahs nyckel av Tatiana de Rosnay

Paris 1942. Sarah, en 10-årig judisk flicka, gömmer sin yngre bror i garderoben strax innan familjen brutalt arresteras av den franska polisen i den beryktade hopsamlingen av judiska familjer VeldHiv. Hon låser garderobsdörren och stoppar nyckeln i fickan, övertygad om att hon ska komma tillbaka om några timmar. Men timmarna blir till dygn och Sarahs desperation växer.

Paris 2002. inför 60-årsdagen av VeldHiv, ombeds Julia Jarmond att skriva en artikel om denna svarta dag i Frankrikes historia. Under sitt sökande efter uppgifter snubblar hon över Sarahs nedtystade familjehistoria. Julia känner sig manad att skriva om flickans öde, och under sina efterforskningar av det förflutna börjar hon ifrågasätta sitt eget liv.

Sarahs Nyckel lyfter fram de tabun och den tystnad som omger en skamfläckad händelse i Frankrikes historia, samtidigt som den skildrar en modern kvinnas liv i dagens Frankrike och USA. Tatiana de Rosnay har skrivit en varm och inkännande roman om utanförskap, hemlängtan, skuld och familjeband, men också om människans inre styrka och hur viktigt det är att inte glömma det som varit.


Den här boken har jag läst förut. På originalspråk. Men den var så värt att läsa igen. Igen en historisk roman. Som ni ser utspelar den sig under 2a världskriget, det som alltid fascinerat och intresserat mig mest i europas historia. Och alltså den här boken. Så hemsk och så bra på samma gång. Skulle jag vara en sån som gråter till sånt här skulle jag säkert gråta till boken, men sånt gör jag inte. Jag gillar hur boken varvar mellan att utspela sig år 1942 och år 2001. Jag gillar också att den utspelar sig i Paris (precis som Anna Gavaldas bok för övrigt). Oj oj. Jag vet inte ens hur jag ska beskriva den här boken. För den är så bra. Den ger en gåshud ibland, och ibland blir man så himla arg för att nåt sånt här har fått hända och för att det finns folk som påstår att det inte har hänt. Om ni är det minsta intresserade av historia, och även om ni inte är det, läs den här boken. För den är så jäkla bra!


Nu ska jag klicka hem ytterligare ett bokpaket från Adlibris!

Kommentarer
Postat av: Carro

Det låter som du hängt med ett gött gäng du ;)



tack så mkt för tipset med rödbetorna!! måste nog testa med chevré för det är flera som tipsat om det!

2011-11-03 @ 21:29:09
URL: http://carolineannamarie.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0