Ibland..

Ibland är jag så trött att jag bara vill lägga mig ner på golvet och gråta. Över ingenting och allting. Vad som helst kan utlösa mina attacker, som innebär att jag sitter och febrilt blinkar bort tårarna för att inte börja stortjuta. Sambon skulle inte förstå varför jag gråter, och han vet inte hur han ska trösta heller. Då gråter jag hellre med mamma. Hon kan inte förstår helt 100 heller, men hon kan trösta.

Jag har redan haft 2 blinka frenetiskt så du inte börjar gråta attacker idag. Kanske det bara skulle va enklast att släppa det och låta tårarna rinna? Tömma kanalerna helt enkelt?

Nu just vill jag bara gräva ner mig i sängen och inte stiga upp före jag känner mig som en vettig människa igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0